holeintheground

Efter att ha varit ute och gått i en timme, legat i ett långt varmt bad och lyssnat på musik fick jag sedan veta det. En chockande och hemsk nyhet av mamma. Är fortfarande lite i chocktillstånd även om det var över en timme sen hon berättade.

Det är så hemsk, man kan inte föreställa sig och jag som knappt träffat människan. Vill inte ens tänka mig hur hemskt vissa andra mår.

Det är så skrämmande att vissa kan gå så långt och att vissa mår så dåligt. Tycker det är konstigt att man inte får hjälp, Är de det svenska samhället som inte hjälper en eller vägrar man att berätta hur hemskt det egentligen är?

Nä usch, positiva tankar nu... Kanske ska lyssna på Stone Sour. Yes jag är totalt såld på dom. :)